Tänk rosa

Nu pågår Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj. För den som vill stödja kampanjen finns det flera sätt att göra det på. Köp ett rosa band, starta en insamling på Cancerfondens hemsida, SMS:a ett bidrag, köpa andra rosa produkter…

Om man av någon anledning inte kan eller vill bidra med pengar kan man åtminstone stanna upp en stund och ägna de drabbade och deras närstående en tanke. Bröstcancer är Sveriges vanligaste cancersjukdom för kvinnor. Vem som helst kan drabbas när som helst, du själv, din mamma, din syster, din dotter, din väninna eller din kusin. Så många som var 10:e kvinna får sjukdomen någon gång i livet, vilket innebär att sannolikheten för att det ska hända någon i din närhet är ganska stor.

Så varför vänta? Köp ett rosa band och var med och bidra till att forskningen fortsätter att gå framåt så att ännu fler kan botas och överleva. Det tänker jag göra. Och glöm inte bort att regelbundet känna igenom dina bröst, det kan förlänga ditt liv!

Baksidan

Tre dagar på jobbet är avklarade, hittills har det gått bra. Men jag hade totalt glömt bort hur ofantligt trött man är när man kommer hem från jobbet efter en dagstur! Jag känner mig som ett vrak som inte har sovit på en evighet. Det enda jag tänker på är när jag ska få gå och lägga mig nästa gång. Att gå upp klockan halv åtta är ju lyx! Jag skulle inte ha klagat på sömnbrist när jag var mammaledig men vad hjälper det att vara efterklok?  I morgon är det jag som inte går upp när Ella vaknar.

Sjuksköterska (och människa) mot tobak

En liten stund fick vi sitta i fred i parken, jag och Ella. Sedan kom ett par tonårstjejer i minishorts och slog sig ner bakom oss. Att de inte hade någon som helst tanke på att sänka ljudnivån av hänsyn till andra när de diskuterade vem som hade det porrigaste SMS:et i sin mobil må vara hänt. Men när det började viftas med giftpinnar fick jag nog.

För när det gäller rökning på offentliga platser har jag noll tolerans. Det spelar ingen roll var jag är eller om jag befinner mig mitt uppe i något. Luktar det rök i närheten av mig går jag därifrån. Oftast med ett argt blängande på den som tände cigaretten. Modigare än så är jag inte.

Helst av allt hade jag velat springa fram till dem och slita cigaretterna ur deras söta små tonårsmunnar och bränna ett stort fult hål i deras Gina Tricot-toppar, kasta cigaretterna så långt åt helvete som det bara går och med grov överdrift berätta för dem vilket lidande de utsätter mig och mitt barn för. Och hur fullkomligt blåsta de ser ut när de röker. Hade jag kunnat, hade jag velat göra detta i skepnad av ett ondskefullt cigarettmonster.

Jag förstår verkligen inte att folk fortfarande röker. Har vi inte kommit längre? Kom igen – det är 2010! Att äldre människor gör det är väl en sak, inte för att jag är mer tolerant när de röker i närheten av mig än när en yngre person gör det. Men dagens ungdomar kan inte komma undan med att skylla ifrån sig på att det på deras tid inte fanns någon forskning som bevisade att rökning skadar deras hälsa allvarligt. Överallt i samhället bedrivs aktiva anti-rökkampanjer och så har det varit sedan jag föddes på tidiga 80-talet. Alla vet vilken negativ effekt rökning har på den egna hälsan, på omgivningen och på sikt även på samhället och oss skattebetalare.

Jag är inte emot att införa totalt rökförbud på offentliga platser. Kanske till och med totalförbjuda importen av tobak till Sverige. Om inte annat för den goda sakens skull. Om det inte vore för tidsbrist och att jag inte är någon kamplysten människa i hjärtat hade jag gladeligen gått med i Sjuksköterskor mot tobak. Jag beundrar alla som vågar göra något aktivt.

Jag har ungefär samma toleransnivå när det gäller alkohol och trakasserier från alkoholpåverkade människor. Men den diskussionen tar vi en annan gång.

Så, sammanfattningsvis: Tonårstjejer fimpa! Ingen kommer längre att vilja skicka porriga SMS till er om 30 år när ni ligger där och andas genom syrgastuber som grådaskiga och skrumpna russin.