Mammakläder v/s amningskläder

Att jag längtade efter att kunna använda normala kläder (icke-mammakläder i min ordinarie storlek) under den senare delen av graviditeten var ingen hemlighet, när det började närma sig förlossning hade jag ungefär två-tre klädombyten att välja bland. Men inte blev det lättare för att magen försvann (försvann och försvann, den förflyttade sig åtminstone neråt). Nu jagar jag i stället amningskläder i högsta hugg på nätet och kan konstatera att utbudet är betydligt mindre än för gravidkläder och att det nu är ännu besvärligare att hitta något som passar. Överdelen måste vara någolunda ”lättöppnad” för jag har ingen lust att behöva lyfta på tröjan och blotta hela magen varje gång lillan ska ha mat.

Skrivet av en som tidigare avfärdat såväl amningströjor som amningsbehåar, de var ju totalt onödiga! Yeahvisst.

Min mage

När man är gravid får man finna sig i att ständigt få sin mage kommenterad, och för att citera något som en riktigt klok människa nyligen yttrade: ”det är väl på tiden att den också får lite uppmärksamhet nu när man äntligen vågar släppa fram den, annars ägnar man ju större delen av livet till att hålla in åbäket”. Det komiska är att det bara är två sorters kommentarer som man får, och de handlar om storleken. Liten eller stor, nästan obefintlig eller gigantisk, mini eller enorm it is. Inget däremellan. Var tog det svenska lilla ordet ”lagom” vägen?

Det här var något jag skrev för drygt en månad sedan, när jag fortfarande inte hade passerat gränsen för när det inte går att kalla något för lagom längre. Nu råder inga tvivel om saken. Min mage är STOR!!! Och om den någon gång återfår samma form som den hade i vecka 20, för då var den ingenting jämfört med nu, så kommer jag att vara ÖVERLYCKLIG!!!!!

Yes!

Igår upptäckte jag en sak. Jag har inte 35 i skostorlek längre! Till och med sandalerna i storlek 36 är för små! Yeeehaaaa!!!

Ni som tidigare har förstått mitt problem med små fötter och svårigheter att hitta ett par skor som passar förstår nog vilken glädje detta innebär för mig. Hoppas hoppas hoppas att det stämmer som det sägs, att fötterna aldrig riktigt återgår till sin ursprungliga form igen.

Boa hela natten

Vad gör man när solen steker och temperaturen överstiger 20-gradersstrecket? Jo, man åker till IKEA förstås! Vilken tur att min älskling är så förstående när det gäller mitt graviditetsrelaterade behov av att ”boa” och göra om hemma. Det går numera inte en dag utan att jag funderar på att möblera om, dock har det inte gått så långt än att jag gjort slag i saken själv. Kim monterade ihop vårt nya datorbord igår så nu blir vi äntligen av med de små rullborden som vi tidigare använt till våra datorer. När vi ändå var igång passade älsklingen på att skruva ihop en spjälsäng också.

Första steget i rätt riktning, mer plats och bättre förvaringsutrymmen är mitt mål med projektet. Men nej, det är långt ifrån färdigt! Så här kommer det alltså inte att se ut när allt är klart.

Montering pågår.

”Nya” vardagsrummet (ignorera borden i hörnet).

Gamla datorhörnan.

Nya datorhörnan.

Vad jag gör på min lediga tid

Nu har jag snart varit ledig en hel vecka. Om någon undrar vad jag gör på dagarna så har ni svaret här: Jag övar på att köra barnvagn! Det blir ganska många turer fram och tillbaka i hallen under en dag eftersom jag oftast är vaken och hyfsat aktiv mellan kl 10 och 23 (jag visste väl att vår stora hall skulle komma till nytta en vacker dag)! Mycket mer än så hinner jag inte med att göra för det är en otroligt krävande men också mycket stimulerande aktivitet ska ni veta. Här kommer några bildexempel:


Fem veckor kvar

Trots att jag har varit gravid i lite mer än 35 veckor har jag fortfarande svårt att förstå att jag kommer att vara mamma om några veckor. Det har känts så avlägset hela tiden. Graviditeten har liksom vuxit fast och blivit en del av mig och ibland tror jag nästan att kroppen (och psyket) har ställt in sig på att det kommer att vara så för alltid. Men det kommer det inte! Vi ska bli föräldrar om en månad och det känns så sjukt otroligt och alldeles fantastiskt!

Sommar och trötta ben

Gosh vad jag har promenerat idag! Dagen började med en utflykt till Uddevalla där jag mötte upp Selvi och Alva vid Gustavsberg för fika och promenad längs stranden. Efteråt följde en shoppingrunda på Torp köpcentrum (shopping är inte att underskatta i kaloriförbrännigssyfte).

När jag kom hem föreslog Kim att vi skulle gå en promenad till slussarna. Ja ni läste rätt, det var han som drog med mig ut på promenad! Visserligen lockade han med att bjuda mig på glass men vadårå, motion är motion oavsett hur mycket glass man äter, så resonerar i alla fall jag.

På hemvägen blev vi inbjudna till spontan grillning i stadsparken vilket innebär att den här dagen faktiskt kan klassas som en riktigt lyckad sommardag. Me like!

Värken och stelheten som jag känner av i höfterna, benen och fötterna är dock inte av denna värld, men jag ignorerar den ändå, för ingen jäkla foglossning ska få ta ifrån mig den enda fysiska aktivitet som jag fortfarande besitter efter nio kilos viktökning, dvs. att gå. Jag tänker fortsätta att gå mina promenader om så benen svullnar upp till mammut-size.