Stark är det nya sexiga

…eller låter ”strong is the new skinny” mer bekant? Kärt barn har många namn men en sak är säker, och det är att träning är hett. Det kanske det visserligen alltid har varit, bara att det är först nu som jag har vaknat. Och när till och med jag frestas att köpa en tidning för att rubriken innehåller något om träning, då har man lyckats.

Visserligen läser jag er mer än gärna, med eller utan träningsrubrik på omslaget Hannah & Amanda. Ni är två av mina inspirationskällor och jag vill bara ha mer och mer av er, hade gett vad som helst för en bråkdel av eran karisma och drivkraft! ;-)

Girls

20130322-130819.jpg

Äntligen är de här, mina tjejer! Så vilken dag som helst ska det bli Girls-maraton hemma i vardagsrummet. Säsong 2 tog mig två dagar att plöja igenom, och föregångaren lär väl inte göra mig besviken. Serier är ju vanligtvis inte alls min grej, brukar tröttna efter ungefär ett halvt avsnitt men den här är ju helt galet beroendeframkallande! Kommer det inte en tredje säsong snart så vet jag inte vad jag ska ta mig till!

Mello delfinal 1

Första delfinalen är avriven och jag är nöjd. Inte blåst av stolen på något sätt, men nöjd. Jag tyckte om upplägget, det var underhållande och blev aldrig tråkigt eller pinsamt. Som han själv konstaterade är ju Danny ingen talare av rang men han kan sin grej när det kommer till showande och kommer undan med det. Och Gina Dirawi är ju bara så grym, hon kan få leda melodifestivaler för resten av mitt liv om hon känner för det.

Programledarduon lyckades faktiskt med att göra sin egen grej. Fokus låg på den yngre publiken (av någon konstig anledning räknar jag mig själv dit också, lite komiskt när man tänker efter)! Jag älskade både öppningsnumret med Loréen-parodin och pausnumret Karl för sin kostym där Danny fick briljera med sin skönhet. Och bäst av alla var Lena PH! :-) Fortsätter de så kommer de att knäcka förra årets ”Gina med G inte J…” ja jag tror ni vet vilken jag menar.

Och nu måste jag klaga lite också. Jag är så trött på att människor som inte tycker om Mello alltid måste vara de som hörs mest. Är less på kommentarer som ”Det var bättre förr”. Förr var förr och nu är nu! Vi lever i ett samhälle som utvecklas. Människor utvecklas liksom medier… Mello är kanske inte samma grej nu som för 20 år sedan men enligt mig är det positivt att fler artister får chansen att deltaga och att publiken får vara med och avgöra vem som ska gå till final. Varför kan inte vi som tycker om Mello få ha vårt intresse i fred utan ständigt behöva försvara oss, det handlar bara om sex lördagar på ett helt år! Som det är nu vågar man ju knappt erkänna att man tittar på Melodifestivalen av rädsla att bli totalsågad.

Jag hittade för övrigt ingen favoritlåt i årets första delfinal och resultatet kom ju inte direkt som någon överraskning men jag är ganska nöjd ändå, och den enda besvikelsen var väl att Gosa gosa inte gick till Andra Chansen.

All eyez on Gina

Gina Dirawi är namnet på allas läppar nu. Mello 2012 var första men definitivt inte sista gången hon steg ut i rampljuset for real. Numera är hon en av SVT´s most wanted och en stor förebild för många. Ung, snygg, rolig och rapp i käften har hon redan tagit programledandet i Melodifestivalen till en ny dimension. Och mer ska det bli av det! 2013 leder hon, tillsammans med Danny Saucedo, programmet igen. Hon är även en av lågoddsarna till att bli 2012 års julvärd.

Jag ansluter mig hejdlöst till fancluben och klickar på Gilla Gina-knappen.

Girl on fire

Såg ni Alicia Keys i Skavlan, det måste varit förra fredagen? Oh my. Vilken kvinna! Vacker som få, intelligent som få, musikalisk som få. Hon bara sprudlar av glädje och är så jordnära och okonstlad att det nästan är irriterande, men irriterande på ett bra sätt.

Jag har alltid haft en lite ambivalent inställning till hennes musik, visserligen har jag köpt hennes skivor men har alltid haft en känsla av att det är någonting som fattas. Hon är ingen självklar hitmaskin och sjunger visserligen bättre än de flesta av oss vanliga dödliga men hennes sångröst är inte unik.

Det var först när hon framförde sin Girl on fire i programmet, som det för första gången föll på plats för mig, som det antagligen gjorde för alla andra för länge sedan. Hon behöver inte skriva den perfekta hitlåten eller sjunga som en gudinna för att bli den superstjärna hon hyllas för att vara. Hon är redan komplett.

Mariah i American Idol

Jag har ju totalt missat att kommentera hur kul jag tycker det är att min idol, Mariah Carey, ska vara med i juryn i American Idol denna säsongen. Tydligen är hon den högst betalda för detta uppdrag någonsin, vilket inte kommer som en chock. Divalaterna sitter minsann i än. Den stora frågan är snarare om hon kommer att skapa publikrekord eller inte. Helt övertygad är jag inte även om hon nog drar med sig en och annan 80-talist, mig inkluderad. De som är födda på 90-talet och senare tycker nog att hon är lite passé.

När börjar det sändas i svensk TV? Någon som kan hjälpa mig att hålla koll? ;-)

I väntan på Spice Girls

En timme kvar till OS-avslutningen. Tillsammans med invigningen kommer det att vara det enda jag ser av OS. Det är nu som Spice Girls ska återförenas på scen för en kväll. Det är stort och det gör mig nostalgisk. Förväntningarna är många och höga. Blir det succé eller flopp? Hur ser de ut sexton år efter Wannabe-tiden? Sjunger vissa av dem fortfarande lika illa? Blir det ett potpurri av gamla hitslåtar eller något helt nytt och fräscht? I must know! Därför tänker jag hålla mig vaken ikväll.


Kryddflickorna á 2000-tal…


…och samma kryddflickor á 1996.

Med Mia på Maria

Jag och Mia åkte på dejt till Vänersborg igår för att äta och se på Maria Wern på bio. Eftersom våra män inte var med passade det perfekt att äta thai (vilket jag nästan aldrig gör längre pga av att Kim inte gillar det) så vi satte oss på thairestaurangen mittemot bion och hade just fått in våra tallrikar och skulle hugga in på maten då vi plötsligt kom på att bion inte alls började halv sju som vi trott från början, utan sex, dvs NU! Så vi fick snällt lämna tillbaka maten och be restaurangpersonalen att ”hålla maten” tills filmen var slut och rusa över gatan till bion för att köpa popcorn att stilla vår hunger med när filmen inte kunde vänta. Såna saker som kan inträffa pga en liten, liten miss i kommunikationen! ;-)


Maria på thairestaurangen.

Filmen med Eva Röse i huvudrollen var ju bara SÅ bra! En riktig rysarnas rysare, som inte kommer att släppa taget på länge, och som fick mig att ligga kvar i sängen lite för länge i morse eftersom jag inte vågade gå upp när klockan ringde mitt i natten och det fortfarande var lite halvmörkt.

Affonåbe

Ni vet, Alfons Åberg-filmerna som gick på SVT för typ 100 år sedan, just dem har Ella suttit som fastklistrad och tittat på i min mobiltelefon de senaste dagarna. För att plocka några poäng i kampen om vem som är favvo-förälder bestämde jag mig för att fixa så att Ella skulle få se Alfons på en någolunda större skärm än vad min lilla smartphone kan erbjuda. Jag laddade ner, brände, fixade och trixade trots att det tog en hel dag och jag ALDRIG laddar ner filmer från nätet what so ever.

När jag äntligen hade fått över allt på DVD-skivan och visade den för Ella fick jag bara en besviken blick och ett stönigt ”nääää inte på teeeven, jag vill kolla i felooooonen”! Yeah, that´s my baby girl!

Nu i efterhand har hon erkänt att hon trots allt tycker att det är ganska coolt att kunna variera sig och välja mellan att se på Alfons i telefonen, datorn och TV:n. Så helt förgäves kämpade jag väl i alla fall inte.

Väl talat Katerina!

Kom över ett inlägg på Katerina Janouchs blogg där författarinnan tar ställning till vad hon anser om föräldrar som dricker alkohol inför sina barn. Och hon har SÅ rätt i det hon skriver. Jag håller med om allt. Och jag kunde inte uttryckt det bättre själv! ;-) Inlägget hittar ni här.

Katerina Janouch har varit en förebild så länge jag kan minnas. Redan när jag som tonåring kom över någon av hennes spalter i Vecko-Revyn drömde jag om att ha hennes (och Emma Hambergs) jobb. Och sedan dess har hon stigit i åtskilliga grader på skalan över kvinnor jag ser upp till och gärna skulle byta jobb med. Hennes senaste böcker i Bedragen-serien är de bästa jag läst. Hennes språk är perfekt. Inte att jämföra med någon Augustprismottagare men där andra kioskvältarförfattarskor som Mari Jungstedt och Denise Rudberg framstår som amatörer KAN hon skriva. Man rycks med och berörs. Hon blir aldrig för pretto eller pryd. Prydhet är inte den här kvinnans signum och hon har alltid vågat uttrycka sig och stå för det hon uttrycker. Och det också något som jag gillar med henne.