Så skönt!

Phju!

Efter en lång och ganska orolig väntan fick jag igår äntligen, genom barnens pappa, höra att förlossningen hade gått bra och att barnen mådde bra. Deras mamma hade råkat ut för komplikationer och var fortfarande under observation men läget såg stabilt ut.

Eftersom hon inte hunnit bli inlagd på BB än kunde jag åka upp och hälsa på mamman på avdelningen. Fick även privilegiet att gosa med de endast en dag gamla underbara små tvillingpojkarna! Hur ofta får man egentligen vara med om något så fantastiskt?

Bebisstatus: noll.

Helgen är nästan slut och bebis har inte gjort några som helst försök att ta sig ut. Jag har haft lite ont i magen och mått lite illa men så har det varit av och till hela veckan så jag har inga större förväntningar på att det skulle betyda något särskilt. Annars hade det varit ett toppenläge nu. Kim är fortfarande ledig och jag har laddat med sömn och kolhydrater, pepp-böckerna är utlästa, avslappningsövningarna repeterade och väskan står färdigpackad.

Jag är rastlös och vill så gärna planera vad jag ska göra nästa vecka men det kan jag inte och det stör mig! Har inte ro till att sitta ner och bara vänta. Har en hel hög med Ella-kläder som väntar på att gå till försäljning men jag vågar inte lägga ut några annonser nu, suck. Vågar inte heller köra bil längre, om det mot förmodan händer så händer det givetvis när jag är på väg någonstans och inte alls är upplagd för det.

Vi lever vårt liv i soffan, Ella ser på Emil och jag spelar Wordfeud i telefonen och börjar bli lite lätt uttråkad. Har aldrig känt mig mer förslappad i hela mitt liv, längtar så efter att få ta en promenad eller att få skaka loss på ett dansgolv.

Suck, suck, suck!