Snabbrapport i väntan på bättre tider

Jag känner att jag har halkat efter med bloggandet en aning. Det var ju just det där med att få tiden att räcka till… det får bli en sammanfattande snabbrapport från tiden som gått sedan sist.

Jag och barnen har haft en veckas semester och har hunnit med en hel del, vi har varvat strandutflykter med bad i lilla poolen hemma på altanen och vädret har varit på vår sida i stort sett hela veckan så jag ska inte klaga. Utom möjligtvis på att den tog slut alldeles för fort.

En veckas bredvidgång på mitt nya jobb har också hunnits med och i morgon är det jag som står på egna ben som vikarie. Det känns lite pirrigt, på ett bra sätt. Jag känner mig trygg i min yrkesroll men oroar mig ändå eftersom jag är en orolig själ. Det svåraste med att vara ny på ett ställe är att man inte vet hur de andra kommer att uppfatta en. Scary, om du frågar mig. Jag lägger stor vikt vid andra människors åsikt och att göra ett gott första intryck är A och O för mig.

Slutligen har vi även lyckats klämma in ett litet midsommarfirande. För mig är det fortfarande ingen självklarhet att få vara med familjen under en storhelg som denna då jag hittills jobbat fler storhelger än jag varit ledig, det gör att det känns extra lyxigt när det faktiskt händer. Jag tror inte riktigt att jag har förstått att jag kanske aldrig mer behöver jobba storhelger annat än frivilligt, så jag får nog låta det sjunka in en liten stund till.

Den som vill se bilder får hålla ut ännu ett slag, men jag lovar att de kommer att dyka upp!

Ellas cykelkupp

Ella och jag har just haft en diskussion som handlade om att hon och Kajsa ville cykla på sina egna cyklar till förskolan. Det blev nej, för annars hade jag varit tvungen att bära båda cyklarna hem. Inget som jag har så stor lust med.

Efter en stund kommer Ella på ett sätt att försöka övertala mig (tror hon).

Ella: En gång fick vi cykla till förskolan med pappa. Han kunde bära BÅDA cyklarna hem!
Jag: Jaså, fick ni verkligen det?
Ella: Ja! (Efter en stunds eftertanke): Men berätta inte för pappa att jag har sagt det!

Nej, det är nog bäst för henne att jag inte berättar för pappa! ;-) Men det var ett sött övertalningsförsök.