Min tattoo

För ett tag sedan tatuerade jag in barnens namn på min vänstra handled. Valet av motiv kändes självklart, placeringen lika så. Jag ville ha ett stilrent och enkelt motiv på ett diskret ställe, men ändå så pass synligt att jag själv kan se och bli påmind om den varje dag.

Att jag skulle tatuera mig kom kanske som en överraskning för många, inte minst för mig själv. Visserligen har jag velat ha en tatuering på handleden ända sedan en vän till mig skaffade en för ganska många år sedan när det började bli populärt att tatuera sig just där, men det har fått stanna vid en fantasi.

Impulsivitet och äventyrlighet hör ju inte till min personlighet, snarare funderar jag tills jag blir tokig och vänder in och ut på saker i all oändlighet innan jag fattar ett beslut. Jag har helt enkelt aldrig vågat ta steget till att förändra något i mitt utseende som jag aldrig kan ångra. Jag har alltid uppfattat mig själv som en person som inte tatuerar eller piercar sig. Jag gör inga drastiska förändringar vad gäller mitt utseende, färgar knappt ens håret för att jag inte vet om jag kommer att ångra mig sedan, använder nästan aldrig smycken eller nagellack och går aldrig till frisören eller en skönhetssalong eftersom jag inte vill kasta bort pengar på att göra en behandling som bara gynnar mitt utseende och inte min hälsa. När en nära vän som är 30 plus och likasinnad som jag nyligen tatuerade sig utan förvarning fick det mig att vakna upp. Varför skulle inte jag kunna göra det om det är det jag vill? Den enda som kan hindra mig ifrån det är ju jag själv!

Två veckor senare satt mina barns namn på handleden. Så man kan säga att jag funderade i en evighet men bestämde mig på ett ögonblick. :-) Jag har inte ångrat mig för en hundradels sekund. Alla som jag har visat den för har varit övervägande positiva. I början oroade jag mig för att andra skulle tycka att det var pubertalt och anta att jag hade en ålderskris, men vet ni vad? SO WHAT! Varför ska man alltid haka upp sig på vad alla andra kommer att tycka och tänka? Det spelar ju inte mig någon roll, jag är nöjd och stolt över vad jag har gjort och står för det till 100%. Fördomar om vem som tatuerar sig eller inte kommer det alltid att finnas och om jag är någon som andra haft fördomar om så är jag bara glad över att kunna bevisa motsatsen. Framför allt är jag glad över att jag vågade bevisa att fördomen som jag hade om mig själv inte stämde.

2 reaktion på “Min tattoo

  1. Jättefint!! Jag har funderat länge på att tatuera mig men har inte tänkt färdigt. Håller med om att det finns en massa attityder och fåniga fördomar runt tatueringar. Själv tycker jag de flesta mindre tatueringar är fina (beroende på motiv förstås) och kan vara väldigt smakfulla.

    • Tack! Jag håller med om att lagom är bäst, precis som med det mesta. Är inte ute efter att tatuera mig över hela kroppen, men om man vill det så ska man kunna göra det utan att dömas. Förstår inte varför man alltid ska anpassa sig efter andras förväntningar i stället för att anpassa sig efter sig själv!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>