Världens bästa Loreen

Miljoner svenskar upplevde nog tillsammans med mig ett euforiskt ögonblick i lördags när Loreen tog hem hela tjottaballongen i Eurovision Song Contest. Visst hade jag på känn att det skulle bli en topp 10-placering, men jag var långt ifrån säker. Och så gick hon och vann bara sådär! Det var coolt. Jag älskar programmet lika mycket oavsett vem som vinner men visst ger det en extra krydda när det råkar vara Sverige?

För övrigt måste jag vara den enda ESC-fanatikern som inte alls är sugen på att se Eurovision live nästa år. Det kan nog ha ganska mycket med ålder och bekvämlighet att göra, men det skulle kännas som om jag gick miste om något om jag inte fick se det på TV som vanligt.

Dagens fynd

Jag hade planerat att inte köpa något idag men sprang in i ett par sandaler och kunde som vanligt inte hålla mig i skinnet. Till saken hör att jag hade hittat ett par som jag ville ha i storlek 35 på damavdelningen. När jag letade hittade jag även ett par på barnavdelningen i samma storlek. De såg exakt likadana ut – med den lilla skillnaden att barnmodellen var smalare runt vristen och därför passade mig alldeles perfekt. Jag har alltid haft svårt att hitta skor som går upp en bit på vaden eftersom de i princip alltid är för stora runt vristen – även i storlek 35, men barn ska tydligen ha smalare vrister än kvinnor (?) så jag får helt enkelt börja leta mer på barnavdelningen i fortsättningen. Undrar varför jag aldrig har kommit på tanken tidigare? Dessutom är barnskorna alltid billigare och det är ju heller inget negativt.

Utan bil i tre dagar försmäktar jag i detta hus

Den här veckan har sannerligen varit en prövning för mig. Eftersom vår ena bil (den som jag normalt använder när jag är mammaledig) har varit under reparation under större delen av veckan och stått parkerad på Kims jobb under tiden och har jag – som jag ser det – suttit fast hemma i vad som för tillfället känns som världens ände utan att kunna ta mig någonstans. Jag måste inte nödvändigtvis åka någonstans med bilen varje dag, men det är känslan att veta att jag KAN om jag vill som jag måste känna. I annat fall blir jag rastlös, frustrerad, uttråkad, omotiverad att göra något alls och är ständigt på dåligt humör. Går runt med förstorningsglas och hakar upp mig på dammkornen i hörnen hemma och skäller på barnen för ingenting. Med andra ord ingen vidare bra mamma eller partner. Kim har dessutom kommit hem sent efter jobbet i tre hela dagar i följd, förståeligt nog eftersom han har grejat med bilen efter att han slutat jobbet. Men här hemma i min enfald har jag svårt för att tänka rationellt och i stället låter jag mina svarta känslor gå ut över allt och alla och tycker att han är orättvis som inte kan komma hem tidigare så att jag ska kunna åka någonstans.

Gosh, jag kan verkligen konsten att skapa mig i-landsproblem.