Knapphändiga förberedelser

Jag har nu gått in i vecka 38 vilket innebär att chansen att bebis bestämmer sig för att komma ut i vilken sekund som helst är exakt lika stor som risken att han/hon väljer att stanna inne i fyra veckor till.

Även om jag hoppas på det första så är jag nog fortfarande inte riktigt mentalt förberedd på att bli tvåbarnsmamma. BB-väskan är påbörjad men det ska i fler grejer innan innehållet är fullständigt. Babyskyddet och syskonvagnen står i förrådet respektive garaget och väntar på att rengöras och monteras. Spjälsängen står obäddad och är inte baby-anpassad än. Jag har knappt köpt några babykläder alls, bara två bodys och en overall i storlek 56 eftersom jag på senare tid har börjat inse att Ellas sommarkläder kanske inte funkar så bra nu när det är höst och betydligt kallare än när hon föddes. Blöjor i minisize är inte inhandlade. Jag lade in numret till förlossningen i min mobil så sent som igår. Varför ha bråttom, liksom?

Egentligen är det ju ingen anledning att ha panik. Allt som behöver göras hinner ju K fixa när jag ligger på BB. Grejen är att det här är så totalt olikt mig. Normalt planerar och förbereder allt in i minsta detalj för att jag är ett kontrollfreak som vill ligga steget före hela tiden. Men den här gången har jag bara struntat i allt för att det har tagit emot att planera. Jag vet inte varför. Kanske för att det hela tiden har känts overkligt och långt fram i tiden? Det konstigaste är att jag fortfarande inte känner någon brådska med något, kan verkligen inte få in i mitt huvud att det kan hända när som helst!

Igår hade jag regelbundna sammandragningar som även gjorde ont under en längre period men det enda jag kunde fokusera på var att jag inte hade tid att åka in eller kände mig utvilad nog för att föda barn inatt och att jag verkligen inte var sugen på att titta på fredagens Idol-final på BB! Döm om min lättnad när värkarna tillslut avtog.

Mobilbloggpremiär

Nu testar jag en för mig totalt obeprövad sak, nämligen att blogga direkt från min mobil. Anledningen till detta stora steg i mitt liv är att jag har skaffat mig en iPhone (och en av anledningarna till att jag skaffade en smartphone var just att jag skulle kunna blogga via mobilen så klart)!

Så om jag nu lyckas lära mig detta någotsånär finns det en viss chans att jag även kommer att uppdatera er under BB-tiden, om jag förmår mig ha telefonen igång något där, vill säga.

Egendag

Ella huserar hos farmor och farfar där hon ska sova i natt och jag och Kim unnar oss en skön kväll i sällskap av enbart varandra.

Eftermiddagen har tillbringats i Göteborg. Egentligen hade vi tänkt att koppla av, äta en god middag på restaurang och sedan gå på bio, men eftersom vi inte hittade en enda film som vi ville se bestämde vi oss för att gå i affärer i stället. Inte det mest optimala när man är gravid i vecka 37 + 4, men det gick faktiskt förvånansvärt smärtfritt. Kanske mest för att shopping är en himla kul sysselsättning! :-)

Inköp från Zara baby: Ursöt blå velourdress till Ella.

Tröjan är från samma affär. Kim fick betala ;-)

Höstdag

Idag är det höst. Väldigt mycket höst. Vädret är sådär typiskt ruggigt, regnigt och grått och man vill bara kura i soffan hela dagen, dricka te och läsa en bra bok eller tidning. Inte för att jag någonsin skulle ha tid till det, och har jag för en gångs skull lite tid över så hamnar jag av någon anledning alltid framför datorn i stället. Men vi har alla våra sätt att koppla av och njuta och det här är väl mitt. Även om det kan diskuteras om det verkligen är det bästa i avslappningssyfte.

Ella har lekt med sin faster och sina kusiner på förmiddagen eftersom jag skulle på kontroll på MVC. Det kändes skönt att åka dit själv för en gångs skull, Ella har ju ingen glädje av att följa med dit ändå. Hon hade det betydligt roligare där hon var. När hon kom hem var hon på toppenhumör och satte genast igång med att äta upp det som var kvar av min lunch, trots att hon redan hade ätit. Efter maten lekte hon förnöjt för sig själv en stund medan jag passade på att städa. Sedan kom Ella och bad mig bära henne till sängen vilket jag knappt hann göra förrän hon hade somnat, helt utslagen.

Tänk vilken bra påverkan barn har på varandra ändå! Ella hade som sagt ätit en rejäl lunch tillsammans med kusinerna, något som jag länge kämpat med att få henne att göra hemma utan resultat. Jag ska nog börja lämna ifrån mig henne lite oftare ;-)

Rosa färgklickar

Som ni vet har jag en liten fetisch för rosa prylar, i synnerhet om vi pratar elektronik men även köksateraljer i pastellrosa kan få mitt hjärta att slå extraslag. Överst på rosa listan står just nu:


Rosa cd-spelare till Ellas rum, Philips.


Rosa retro-radio till köket, Tivoli.


Rosa köksvåg, Dulton.

Rosa köksmaskin, Kitchen Aid.

Den sista tog jag mest med av princip. Vilken kvinna vill inte ha den i sitt kök, liksom? Dock är den waaaay too dyr för att jag ens ska orka drömma om den. Men ja, den är urläcker.

Hurra för höstförkylningar

Två tredjedelar av oss är förkylda och den tredje tredjedelen (jag) börjar känna en viss strävhet i halsen. Visst, förkylningar går över och det finns värre katastrofer men roligare kan man förstås ha. Sämsta tänkbara just nu skulle ju vara om bebisen fick för sig att titta ut i förtid, för en gångs skull önskar jag att den håller sig inne en vecka till så att vi hinner friskna till allihop. Hittills har den i alla fall inte visat några tecken på att försöka ta sig ut. Dock har jag numera en konstant känsla av att hela bäckenet håller på att sprängas sönder, det känns precis som att sitta på en stor kokosnöt. Jag känner inte riktigt igen känslan men troligtivs beror den på att bebisen har fixerat sig eller håller på att göra det och inget annat.

I övrigt är jag lika gravid som vanligt. De nattliga toabesöken avlöser varandra, vilket innebär att jag inte längre får någon sammanhängande sömn på nätterna och på morgonen vaknar jag med ett ryck klockan sju och kan omöjligt somna om. Inte heller har jag förmåga att slappna av tillräckligt för att kunna ta en tupplur på dagtid. Hej vaknätter och konstant sömnbrist, jag tror att jag förstår vad kroppen försöker säga!