Kattlucka go away

Av de förra ägarna till huset fick vi överta en hel del saker som vi har haft god användning av. Med huset följde även vissa saker som vi verkligen inte ville ha, bl.a. en kattlucka i altandörren. Tanken är att vi i framtiden ska renovera och byta ut altandörren samtidigt som vi bygger ny altan och byter fönster i vardagsrummet men det kommer att dröja några år innan vi har råd och tid att göra det. En light-lösning är att ju att köpa en ny altandörr redan nu men de som jag har hittat kostar runt 10 000 kronor och det har vi inte heller råd med. Och jag kommer inte att klara av att ha kvar kattluckan i vinter, kokar nästan över av irritation varje gång jag går förbi den. Den måste bort! Nu!

Men hur gör jag? Har noll koll när det gäller montering, snickeri och material. Vad tätar man hålet som blir kvar i dörren med? Vart köper man tätningsvirket och hur sätter man fast det? Hur hade ni gjort? Alla tips och råd är mer än välkomna!

Ellas nya säng

I helgen har det mest handlat om heminredning för vår del. Lördagen spenderades på IKEA där ett gäng nödvändiga saker inhandlades och bockades av på listan. Så nu är det bara resten kvar ;-) Ella har bl.a. fått en riktig säng nu, efter att jag något motvilligt gått med på att köpa en ny IKEA-säng i stället för en antik bagagnad. Dealen var att jag fick välja modell, och då blev det en vit Minnen.

Både jag och K var inställda på att övergången från spjälsäng till riktig säng skulle bli mer eller mindre traumatisk och läggningarna överdrivet långdragna första tiden men Ella somnade direkt och sov som en prinsessa redan första natten. Hon är så stor och duktig och jag är världens stoltaste mamma! Nu återstår bara att se om jag har pli nog på mig själv att låta bli att flytta över Ella till vår säng när hon har somnat. Risken är att hon blir för bekväm med samsovningen och känner sig splittrad när det helt plötsligt kommer en bebis som roffar åt sig tredje platsen i dubbelsängen och hon blir förvisad till sin säng. Som tur är har hon inga som helst problem med att sova ensam, det är jag som skulle behöva gå en avvänjningskurs. Varför nöja mig med en när jag kan få ha båda mina älsklingar nära mig i sängen? ;-)

Underbara Unikko

Idag tog jag tag i Marimekko-gardinerna som jag fick av mamma och sydde om dem till kappor. Att jag ville ha just Unikko i köket har jag vetat hela tiden men jag var osäker på om jag skulle välja den svarta eller röda blomman. Som ni ser blev det den röda. Allt måste ju faktiskt inte vara svartvitt! :-)

Pimpad kökssoffa

När vi köpte huset fick vi ärva förra ägarnas gamla kökssoffa. Först var tanken att den skulle målas svart och kläs om för att kunna bo i köket men eftersom alla mina planerade göra-om-möbler-projekt kommer att ligga på is ett tag framöver, fick det bli en lättare makeover för att soffan skulle passa bättre in i vardagsrummet där den nu får stå kvar tills vidare.

När man inte har så mycket pengar själv är det bra att ha en mamma som byter inredning hemma lika ofta som en annan byter strumpor, då det alltid blir en massa tygstuvar, gardiner och annat bra-att-ha-grejs över som man kan ha användning för. Soffan fick ny klädsel och matchande tavla. Tack snälla mamma :-)

Jag kom även över ett par underbara Unikko-gardinlängder som ska sys om till kappor en dag då min sy-ångest håller sig på en tillräckligt låg nivå. Jag vet, det är busenkelt att sy på maskin. Att det sedan är urtråkigt är ju en helt annan femma. Men jag kommer snart inte ifrån det längre, huset är i behov av gardiner och jag står inte ut länge till. Kanske läge att få tummen ur då?

Första gången v/s andra gången

Efter att ha gått igenom en hel och två tredjedelars graviditet kan jag konstatera en sak. Det är inte alls samma sak att vänta andra barnet. Bebisen och graviditeten är inte i fokus som när man väntar första. När Ella låg i magen hade jag stenkoll på i vilket stadium av graviditeten jag var och vad som hände i hennes utveckling. Jag skrev graviddagbok, fotade magen för varje påbörjad graviditetsvecka, shoppade bebiskläder i vecka 20, fixade och bonade hemma och plöjde massvis av gravidtidningar och böcker. Vi skrev namnlistor varje dag. Jag levde mig in i min graviditet och den blev en del av mig. Inte på ett överdrivet sätt men ganska normalt för en förstagångsmamma. Jag kände aldrig någon stress att få ut barnet utan var nöjd med att gå omkring och vara en vandrande mage, även de sista veckorna.

Vad har jag gjort under den här graviditeten, förutom att beklaga mig över alla graviditetsåkommor som är så välbekanta vid det här laget? Just det, inget. Jag köpte en graviddagbok för länge sedan men den har fler tomma sidor än ifyllda. Vi har några få magbilder från de första veckorna men knappt någon efter vecka 20. Jag har fortfarande inte köpt ett enda klädesplagg till bebisen eller gjort det minsta för att förbereda för ytterligare en familjemedlem här hemma. Jag har inte ens koll på var bebissakerna finns, de ligger nog nerstuvade i någon kartong i ett källarförråd. Vi har fortfarande inte ens funderat över vad vi vill att bebisen ska heta. Herre gud, sånt där ordnar sig väl ändå! Jag har helt enkelt inte tid att ägna graviditeten någon energi, den är ändå bara ett nödvändigt ont. Bebisen får mer än gärna titta ut tidigare än beräknat så att vi kan påbörja vårt nya liv någon gång.

Innan vi bestämde oss för att skaffa ett syskon till Ella hade jag börjat längta efter att ha stor mage igen. Jag längtade efter att gå och shoppa mammakläder och att få visa upp min mage. Förstår inte alls hur jag kunde känna så, nu jag vill inget hellre än att bli av med magen och få tillbaka min kropp. Jag längtar så jag håller på att spricka efter att träna, att få köpa nya jeans i storlek 27 och att dricka rödvin.

Typiskt kvinnligt det där, att alltid vilja ha just det som man inte kan få. När bebisen väl är ute kommer jag säkert att sakna magen ändå. Och sörja lite över att det kanske var sista gången i livet som jag fick uppleva en graviditet.