Tankar om städning

Sedan Ella föddes har min syn på städning förändrats. Jag städar betydligt oftare men det väsentliga i det hela är att jag nuförtiden gör det för min egen skull, förut var det nästan enbart för andra.

Förr dammsög jag kanske en gång i månaden på sin höjd, om jag inte väntade besök förstås för då panikstädade jag hela dagen innan gästerna skulle komma. Jag tyckte att det värsta som skulle kunna hända var att mina gäster skulle tycka att jag hade det ostädat hemma. Själv struntade jag fullständigt i hur stora dammråttor jag hade under sängen, ju mer skit i hörnen desto bättre hälsa resonerade jag och syftade på att de flesta jag känner som har allergibesvär har växt upp i ett kliniskt rent hem.

Nuförtiden städar jag dagligen, ofta fler än en gång. Mitt hem är långt ifrån kliniskt rent men det är alltid välstädat och all smuts och damm som uppenbarar sig framför mig dör omedelbart tras- eller dammsugardöden. Jag är inte manisk på något sätt, jag dör inte av att låta dammsugaren stå en hel dag, och vissa saker prioriteras naturligtvis bort. T.ex. putsar jag inte fönster, skurar bakom spisen eller tvättar mattorna varje dag men daglig rengöring av köket, toaletten och badrummet är ju ett måste, toan används ju även av andra än mig och det finns väl inget värre än att behöva gå på en smutsig toalett hemma hos någon annan?

Jag städar för att må bättre, det finns inget som är mer lugnande för själen än att ha ett rent hem och ordning och reda omkring sig. Ordning och reda har jag i stort sett alltid haft eftersom jag är pedant och mår psykiskt dåligt när jag ser saker ligga på fel plats men min städning är betydligt mer effektiv nu än tidigare. Jag har slutat skylla ifrån mig på att jag inte har tid eller lust att städa, det måste göras ändå och enligt mig finns det ALLTID tid att gå ett varv med trasan eller en runda med dammsugaren.

Oavsett hur många barn jag får eller hur lite tid jag har kommer jag aldrig att prioritera bort städningen. För mig är den A och O för ett bra liv och livet har blivit så mycket enklare sedan jag började sluta tycka synd om mig för att jag måste städa. I stället ser jag det som en belöning till mig själv.

Lattemamman i mig

På våren öppnar uteserveringar, då kryper lattemamman i mig fram. Om det är något jag gillar så är det att gå på caféer och restauranger. Älskar att botanisera bland bakverk, testa nya kaffesorter och prova nya maträtter men jag avskyr att behöva fixa maten eller fikat själv så varför inte göra det ute i stället för att sitta hemma i sitt eget kök? Hemma är man ju så mycket ändå. Jag föredrar faktiskt att träffa kompisar över en kopp kaffe på stan än hemma vid köksbordet. Tråkigt nog är det många av mina vänner som har slutat vilja träffas på det här sättet sedan de fick barn. De skyller på att de känner sig bekvämare med att träffas hemma och bjuda på hemlagad mat/fika, och visst, det är också trevligt men jag behöver variation. Visst kan det vara lite omständigt om man behöver ta med barnen på café, men de anpassar sig i de allra flesta fall och tycker att det är minst lika spännande som jag. Jag har i alla fall inget som helst problem med att ta med Ella. Struntar i om andra cafégäster upplever henne som högljudd eller närgången, jag har lika mycket rätt att sitta där med mitt barn som alla andra!

Så tjejer, känner ni för en lunch eller en latte någon annanstans än hemma så vet ni vem ni ska slå en pling! :-D