Träningssugen

Jag skulle verkligen behöva röra på mig mer än vad jag gör nu, i det här klimatet vågar jag ju knappt gå ut och ta en promenad av rädsla av att halka, bli begravd i en snöhög eller få en istapp i huvudet. Dessutom är jag mer stillasittande på jobbet än vanligt eftersom det är lugnare än på mycket länge. Lederna värker och konditionen är på en sådan nivå att jag blir andfådd av att bara böja mig ner och ta på mig ett par skor. Var är passen, var finns tiden när jag behöver träna? Jag har inte tagit hänsyn till några träningspass när jag har lagt mitt schema vilket jag bittert ångrar nu, för alla pass som är intressanta ligger så gott som alltid på en tidpunkt då jag antingen jobbar eller har annat planerat. Julschemat med ett flertal indragna pass gör det inte direkt lättare att hitta en tid att träna på.

I somras köpte jag ett träningskort på Sportlife av en anledning: Det var den enda anläggningen i stan som hade träningsformen Zumba. Jag känner mig ärligt talat ganska obekväm när jag kliver in genom dörren på Sportlife, känner den unkna lukten av svett sticka i näsan och kryssar mellan alla solariebruna bodybuildertjejer och biffiga skrotlyftarkillar för att ta mig fram till gruppträningslokalen. Det känns för mycket kroppsfixering och för mycket träningslokal för mig. Zumban är rolig. Men bara den.

Jag saknar tiden på Friskis och Svettis. Jag tränade mitt sista pass där i oktober 2008, strax innan jag fick reda på att jag väntade Ella. Av flera anledningar (som inte hade med graviditeten att göra) slutade jag att träna och mitt medlemsskap löpte ut i sanden. Oj vad jag saknar det nu! Att hoppa runt tillsammans med en massa andra svettiga tjejer/flickor/tanter i alla former, storlekar, åldrar och varianter av cykelbyxor(!) till schlagermusik och dagisdisco passar mig såå mycket bättre än den seriösa gym- och fitnessträningen som Sportlife står för. Jag har inte en tanke på att bli snygg eller för den delen ens se bra ut när jag tränar, jag vill ju bara ha roligt och må bra!

En dag kommer jag att överge Sportlife och återgå till mitt gamla Friskis, den saken är säker. Men som sagt, just nu hinner jag inte träna någonstans över huvud taget och det känns surt. Det måste bli vår snart, med våren kommer gratismotionen och det är alltid den bästa lösningen!

Ett bilbekymmer ur världen

Som rubriken antyder så har vi äntligen lyckats göra oss av med det stora röda åbäket som Kim slutade använda som åka-till-jobbet-bil för ett halvår sedan. Historien om SAABen är lång och invecklad, men för att göra den kort: K tröttnade på att få böter och hotbrev om bärgning från kommunen och skottade fram bilen, ett halvdagsjobb. Som han befarat innan gick motorn mycket riktigt inte igång. Det gällde alltså att hitta någon som kunde tänka sig att bärga bort bilen gratis och såna människor växer inte på träd så vitt jag vet. Vårt sista hopp stod till Kims kollega M som tidigare sagt att han kanske kunde tänka sig att köpa bilen. Och tänka sig – han erbjöd sig att både flytta och överta bilen. Ett lätt val för K, han skänkte bort bilen i julklapp till sin kollega och nu är första delen av två löst i bilproblemet.

Den andra består i att köpa en ny begagnad bil och det ska vi göra efter jul. Vi tänker oss en SAAB 9-5 combi för vi gillar att känna oss lite unika! ;-)

Musiken jag lyssnar på i jul

För ett par år sedan släppte Sanna, Shirley och Sonja sin första julskiva på engelska, i år kom det en svensk variant. Jag gillar den förra bättre, det är liksom något mindre svensktopp över den.

 

Sarah Dawn Finer har gjort en vacker och stämningsfull julplatta.

 

Men å andra sidan… släng er i väggen tjejer! För utmärkelsen för bästa julskiva 2010 går till… Måns Zelmerlöw!

 

Mariah är akutell med sin andra julskiva som även den får bra betyg.

 

Carola, Christina Aguilera och Destiny´s Child, några klassiker som hängt med ett tag.

 

…och en BIGTIME ALLTIME SUPERDUPER-klassiker!

Långhelg

Långledighet hör inte till vanligheterna med mitt arbetsschema, men tjing, där kom fyra välbehövliga lediga dagar från ingenstans!

Pappa Kim fick skjuts till jobbet varifrån han åkte vidare och befinner sig nu långt borta i Värmland för att äta julbord med sina arbetskamrater. Med schlager-tema, uppenbarligen. När han rinde för en stund sedan för att höra vem som vann Idol-finalen hade Arvingarna ganska precis hunnit sjunga färdigt. Jag har alltså fått se Idol-finanlen ensam (Ella gjorde mig sällskap under första halvan) medan K är ute och lyssnar på liveschlager, det känns lite absurt.

Att det bara är jag och Ella hemma för ett dygn firar vi på sedvanligt vis. Genom att äta nyttig mat som Kim inte gillar (lax) och lyssna på musik så att högtalarna vibrerar och sjunga och dansa högt till den.

I helgen väntar julmys med finaste vännerna.

Varför denna ångest över julmaten?

Nu måste jag bara få avreagera mig lite. En sak har stört mig flera jular i sträck och det är folks gnäll och uttalade ångest över hur mycket de kommer att gå upp i vikt över jul. Det verkar inte vara att de äter mer än vanligt som är problemet utan snarare vad de äter. För julmaten är ju sååå hiskeligt onyttig och fet!

Ok, jag har ingen aning om vad ni äter på jul och det angår mig antagligen inte heller. Men den traditionella julmaten som jag känner till (sill och potatis, skinka, lutfisk, risgrynsgröt, köttbullar m.m.) är inte fetare eller onyttigare än normal vardagsmat. Snarare tvärtom.

Men många tycks tro att pastan och pastasåsen med massor av creme fraiche som de snor ihop till en snabb lunch är att ”äta lätt”, till skillnad från den livsfarliga julmaten som man blir tokfet och får en tomte-tjock mage av att bara titta på.

Sedan kanske det blir en hel del godis och sötsaker under julhelgen. Glögg är ju inte heller någon hälsodryck även om det hade känts mycket bättre om den var det. Men sanningen att säga, äter vi verkligen mer onyttigheter över jul? Snacks och godis äter väl de flesta (åtminstone såna som jag, som saknar karaktär och älskar att njuta av livets goda) året om. Vi sitter ju inte direkt och vräker i oss Estrella-chips på julafton, då kan vi väl unna oss att gräva i chokladaskarna och ta oss en extra bit av den där smarriga kakan i stället?

Själv äter jag både julmat och julgodis i måttliga mängder (dvs inga större portioner än de jag äter under resten av året) och jag har aldrig gått upp ett endaste gram under en julhelg. Och ärligt talat tror jag inte att du kommer att göra det heller!