Mamma på allvar

Här är några säkra tecken på att jag har tagit ett steg framåt i utvecklingen och gått från förvirrad och osäker ung kvinna till ansvarsfull och mogen mamma.

* Jag prioriterar bort saker som jag förr ansåg vara avgörande för om jag skulle överleva dagen eller inte, som att borsta håret, sminka mig och läsa bloggar.

* Jag har drabbats av plötslig bacillskräck och ser numera potentiell ohyra och mördarbakterier på ställen som jag förr aldrig ens reflekterat över, som på mobiltelefoner, diskhanddukar och Kims lite för långa jeans.

* Jag satt och bläddrade igenom den nya H&M-katalogen häromdan utan att hitta ett enda plagg som jag blev sugen på att beställa till mig själv… i stället fastnade jag på bebissidorna och i Home-delen.

* Senast jag shoppade skor var det för att jag behövde ett par sköna och fotriktiga promenadskor så långt ifrån platå- och stilettmodellen som man kan komma.

* Mitt handväskbegär har fått ge vika åt det funktionella. Släng er i väggen Gucci och Louis Vuitton! numera är det en rymlig och stabil skötväska från Brio som gäller.

* Jag kommer på mig själv med att försöka vara den ultraeffektiva supermorsan som klarar av att amma, läsa tidningen, prata i telefon och ha koll på vad som pågår i köket på en och samma gång.

* Jag har slutat kasta runt mig själv i sängen på nätterna och vaknar numera i samma stela ställning som jag senast somnade i.

* Jag förstår inte varför jag alltid har underskattat att se på TV utan ljud. Numera är det mer en regel än ett undantag, tänk om Ella skulle bli ett engelsk-språkigt barn bara för att hon har lyssnat för mycket på amerikanskt TV-show-prat under sin uppväxt? Eller, ännu värre, tänk om en actionfilm visas och hon hör pang-pang-ljuden och tror att det ska vara ett naturligt bakgrundsljud varje gång hon äter kvällsmat?

* Varje gång jag äter godis måste jag göra det i smyg för att jag är livrädd att det ska leda till att min dotter förvandlas till ett sockerberoende godismonster, trots att hon bara är tre veckor gammal, fortfarande har dimsyn och knappt kunde bry sig mindre.

Som ni säkert förstår är det inte bara en barnlek att ha barn…

Mammakläder v/s amningskläder

Att jag längtade efter att kunna använda normala kläder (icke-mammakläder i min ordinarie storlek) under den senare delen av graviditeten var ingen hemlighet, när det började närma sig förlossning hade jag ungefär två-tre klädombyten att välja bland. Men inte blev det lättare för att magen försvann (försvann och försvann, den förflyttade sig åtminstone neråt). Nu jagar jag i stället amningskläder i högsta hugg på nätet och kan konstatera att utbudet är betydligt mindre än för gravidkläder och att det nu är ännu besvärligare att hitta något som passar. Överdelen måste vara någolunda ”lättöppnad” för jag har ingen lust att behöva lyfta på tröjan och blotta hela magen varje gång lillan ska ha mat.

Skrivet av en som tidigare avfärdat såväl amningströjor som amningsbehåar, de var ju totalt onödiga! Yeahvisst.

Helgen som varit

Det tog inte särskilt lång tid att ställa om sig och lilla Ella har numera ett någolunda regelbundet mat- och sovschema som hon mer eller mindre följer dagligen. När Kim och Ella tar sovmorgon mellan kl 10 och kl 13 passar jag på att äta frukost och uträtta lite bloggärenden. Kim har sin egentid på tidiga natten, när jag och Ella drar våra mest behövliga timmerstockar.

Fallens Dagar har passerat, den här gången mer obemärkt förbi mig än vad som hör till vanligheterna. En liten promenad som slutade med tröstamning och langos i stadsparken har det blivit på sin höjd. För mycket stök och stoj för att dra in Ella i folkmassorna resonerade vi och höll oss inne större delen av helgen. Besök har vi däremot haft, Johanna och Fredrik tittade förbi både på fredagen och lördagen och Maria och Anders dök upp på lördagen. Vid det tillfället passade grabbsen på att avnjuta (öhum…) en cigarr ihop till Ellas ära. På söndag fick vi även påhälsning av mamma slash mormor och Lasse och det gjorde inte mycket alls att vi missade större delen av vad som pågick utanför dörren.

Nytt försök

Jag glömde ju det viktigaste. Programmet innefattar att byta blöja, amma hungrig bebis, se till att försöka få lite sömn emellanåt och självklart gosa med bebis!!! För det är ju det sista som man gör mest. Gosar med henne, rör vid henne, tittar på henne. Det går knappt att slita blicken ifrån henne, man vill följa varje andetag hon tar och varje liten rörelse hon gör.

Jag kanske, men bara kanske, berättar om förlossningen sedan när jag har landat och fått lite distans till den. Idag har jag fortfarande minnesluckor.

Rapport från familjen

Vi håller på och installerar oss i vår nya tillvaro. Livet är inte som det var. Det nya programmet innefattar att byta blöja, amma hungrig bebis och se till att försöka få lite sömn emellanåt. ”Hoppas hoppas hoppas att hon sover längre än en timme denna gången”! Besök har vi haft nästan varje dag så det sociala livet är inget jag direkt har saknat. 1-2 gånger om dagen är perfekt! Fika lite, tjöta lite och sedan vila. En enda promenad i vagnen har det blivit (j*a regn)! och idag ska mamma Hanna försöka ta med sig Ella ner till caféet och fika med de andra mammorna i föräldragruppen, ett projekt som jag varit nervös över i flera dagar.

Oj vad det är annorlunda, men jätteroligt, att vara förälder!