Man har väl flyt?

Sa jag inte att det skulle bli fint väder så fort jag slutade jobba? Igår gjorde jag min sista dag och när jag gick ut från jobbet – för sista gången på riktigt länge – möttes jag av blå himmel och strålande sol. Wiiihooo! Sommaren är här och jag är LEDIG, kan det bli bättre?

Ledigheten invigdes igår kväll med middag tillsammans med vänner på Koppargrillen i Vänersborg, säga vad man vill om inredningen i den restaurangen men bearnaisesås, det kan dem. Inte för att jag är något större fan av bea-sås men den här… den är unik! Efter att vi ätit oss mätta blev det bio och vad jag tyckte om filmen framkommer i inlägget här nedan.

Tack förresten för alla gratulationer till förlovningen! Själva ceremonin utspelade sig hemma på kvällen den 27/5 under väldigt avslappnade och icke-planerade omständigheter och ringarna är i slätt vitguld. Jag har dock redan lämnat in min för justering av storlek för mina fingrar har en tendens till att svullna upp till dubbla storleken när det som minst passar. Typiskt, jag vill ju kunna använda min ring nu på en gång, ibland går den här graviditeten mig verkligen på nerverna!

Söt förlovningspresent från Stina och Nalle.

Idag är det ännu varmare än igår, Kim har precis åkt till Göteborg för att se på Speedway Grand Prix och jag ska snart sätta mig i solstolen på balkongen och pressa i några timmar, sedan tänker jag fly fältet (det är cruising i stan ikväll) och åka till Johanna och Fredrik och grilla och se på Robinson.

Änglar och bananer

Nej, Änglar och demoner var ingen film som föll mig i smaken, den var alldeles för lång och invecklad… och innehöll inte en enda kärleksscen, hur kan det vara möjligt? Under filmens senare hälft satt jag mest och vred på mig och undrade när den skulle ta slut. Sisådär 15 gånger kändes det som att den slutade… men nääe, då börjar vi på ett nytt kapitel! Positivt var dock att man fick se många av Roms kända byggnader och platser så i stället för att koncentrera mig på filmens handling kunde jag sitta och drömma mig tillbaka till Italien.

Nästa gång jag går på bio ska jag se en betydligt mer lättsam och mindre seriös film. Ice age 3, någon?

Kim 27 år

Min älskling fyllde år igår. Klart att det måste firas! Inofficiellt infaller ju även vår årsdag på samma datum som Kims födelsedag. Det känns helt otroligt att vi ”bara” har varit ihop i tre år när det känns som en hel livstid. Jag minns inte ens hur mitt liv såg ut innan vi träffades och det känns ofattbart att jag har klarat av att leva utan honom.

Vi bjöd hem närmaste familjen på tårtkalas. Kusinerna Leah och Anton tävlade om uppmärksamheten, var och en på sitt eget lilla vis. Leah med sin överskottsenergi och smittande skratt och Anton med sin coola stil och charmiga hundvalpsblick.




Sommar och trötta ben

Gosh vad jag har promenerat idag! Dagen började med en utflykt till Uddevalla där jag mötte upp Selvi och Alva vid Gustavsberg för fika och promenad längs stranden. Efteråt följde en shoppingrunda på Torp köpcentrum (shopping är inte att underskatta i kaloriförbrännigssyfte).

När jag kom hem föreslog Kim att vi skulle gå en promenad till slussarna. Ja ni läste rätt, det var han som drog med mig ut på promenad! Visserligen lockade han med att bjuda mig på glass men vadårå, motion är motion oavsett hur mycket glass man äter, så resonerar i alla fall jag.

På hemvägen blev vi inbjudna till spontan grillning i stadsparken vilket innebär att den här dagen faktiskt kan klassas som en riktigt lyckad sommardag. Me like!

Värken och stelheten som jag känner av i höfterna, benen och fötterna är dock inte av denna värld, men jag ignorerar den ändå, för ingen jäkla foglossning ska få ta ifrån mig den enda fysiska aktivitet som jag fortfarande besitter efter nio kilos viktökning, dvs. att gå. Jag tänker fortsätta att gå mina promenader om så benen svullnar upp till mammut-size.

Sex dagar kvar

Alltså, det är inte för att jag är avundsjuk på Johanna som befinner sig i Karpathos och bättrar på solbrännan eller Emelia som är på romantisk weekend i Stockholm. Inte alls! Jag bara har ett behov av att påpeka hur synd det är om mig som måste jobba och slita ännu en helg. Man kan tycka att vetskapen om att jag snart går hem på heltid borde ge mig massor energi och arbetsglädje men den gör bara att de få dagar som återstår känns ännu mer långdragna och sega. Jag vill inte jobba mer nu! De nya bestämmelserna på jobbet till följd av nedskärningar som bl.a. innefattar att vi inte får ringa in vikarier när det fattas personal och i stället dela 28 patienter på två sjuksköterskor, eller att vi ska gå in och jobba varannan helg i stället för två av fem, gör ju knappast situationen bättre.

Nej, sådant tjafs orkar jag verkligen inte med nu! Om en vecka är det jag som går på mammaledighet!

Magkänsla

Ett litet inlägg, bara för att jämna ut lite i bloggen. Allt ska inte handla om ESC och Mello, även om det är lätt blir så periodvis.

Imorgon är det söndag mitt i veckan. Jag önskar mig fint väder och mindre aktivitet i magen än idag. Efter dagens besök på MVC och BM:s försök att känna efter åt vilket håll bebisen låg (huvud neråt) har det dansats vild krigsdans i min mage och ett tag var jag övertygad om att en för tidig födelse var nära förestående. Nu verkar den lilla/lille äntligen ha insjunkit i djup stillsamhet vilket är ganska ovanligt då aktiviteten oftast är som högst på kvällen och natten.

Att känna det lilla livet röra sig inne i min kropp är för övrigt den mest fulländade känsla som jag har varit med om, jag kan ligga i flera timmar och bara njuta av att känna av movesen, blir lika exhalterad varje gång det kommer en spark eller en rörelse. Jag antar att det är ett typiskt fenomen som de flesta förstagångsmammor upplever. Den blivande pappan får vara beredd att bistå med en hand på magen ungefär 10-100 gånger om dagen, bara för att det är så härligt att få bekräftelse på att någon annan känner samma sak som jag, fast från ett annat perspektiv.

Oslo 2010 here we come!

Så kom den tillslut, den efterlängtade norska segern i Eurovision. Så hyllad och segertippad som Alexander Rybak var hade det väl knappast kunnat sluta på något annat sätt. Så, jag tar tillbaka det där jag skrev i föregående inlägg om att jag inte var övertygad. Jag var övertygad. Att Norge skulle vinna har varit avgjort hela tiden.

Detta innebär nödvändigtvis inte att jag kommer att skruva upp volymen och sjunga med när jag hör låten spelas på radio, men jag kan inte låta bli att känna lite medglädje för vårt kära grannland. Vi skandinavier måste värna om varandra.

Något som jag blev positivt överraskad av var Storbritanniens skräll. Som den låten har sågats! Ni som kallar er schlagerexperter kan gå och dra något gammalt över er. Det är nu konstaterat att det finns fler än jag som är svag för Dianne Warren-producerade Disneyballader framförda av wailande Whitney Houston-look-a-likes. 

Till min stora glädje gick det också bra för Azerbadjan som fick en välförtjänt tredjeplats. Kul även för Island och Turkiet att det gick så bra för dem. Jag hade dock tippat en betydligt bättre plancering för både Moldavien och Bosnien-Hercegovina. Att Malena slutade på en inte lika beundransvärd 21:a plats förvånar mig inte alls. Hennes framförande kändes alldeles för blekt för att ha någon som helst chans i den rådande konkurrensen.

Men nästa år, då ska vi vinna!

Vampires are alive

Är det bara ett sammanträffande eller är det extremt hett med vampyrfilmer just nu? Två filmer som det har pratats mycket om den senaste tiden är i alla fall Twilight och Låt den rätte komma in, båda två baserade på storsäljande ungdomsböcker, den första amerikansk och den senare svensk. Vampyrtemat är inget som tilltalar mig men jag kunde inte låta bli att se filmerna i alla fall och jag kan inte säga annat än att de är sevärda båda två. Jag har bara lite svårt att förstå mig på varför man vill blanda in blod och skräck i en film för barn och ungdomar som tar upp det alltid lika aktuella temat mobbing (Låt den rätte komma in). Någon som kan förklara för mig vad de vill säga med det? Jag kanske får en bättre uppfattning om jag läser boken.