Skoproblemet är löst

Vårvädret kom tillbaka och jag och Kim åkte till Göteborg för att strosa runt och shoppa lite. Vi var på jakt efter skor båda två, Kim letade efter vita sneakers och jag hade helst velat hitta ett par snygga och enkla vårskor som man kan börja använda på studs. Som alla vet är det nästan hopplöst att hitta något som man vill ha när man vet precis vad man letar efter. Jag är ganska kräsen när det gäller skor, tycker att de flesta ser ganska konstiga ut, om det inte är klacken som är för hög så är det formen som det är fel på och när jag väl hittar några som jag gillar så brukar mina fötter i regel alltid vara för korta för den modellen, kul med en två centimeters glipa bak i hälen liksom… inte! Dessutom får jag skoskav av att bara titta på en sko som har fel modell.

Jag tror att jag har hittat lösningen på mitt problem, och det är märket Hush Puppies. Deras skor är fotriktiga, har klassisk och enkel design och bäst av allt, de är små i storleken, till och med jag kan ha storlek 36. Jag hittade ett par sandaler av det här märket, inte för att jag hade planerat att köpa sandaler redan nu men man får ju passa på. Nu är det bara att vänta in sommaren så man kan börja använda dem. Jag har redan spanat in deras hemsida och planerar att klicka hem några par till, fast andra modeller.

Sandaler från Hush Puppies.

Till Kim blev det ett par Replay.

Som alltid blev det även lite smått och gott från The Body Shop.

Bowlingklotet segrar!

Att bowla med jobbet är det bästa jag har gjort idag. Vi körde tävling, de delade ut priser till bästa vana spelare (vi har några tävlingsspelare ibland oss), bästa manliga spelare och bästa kvinnliga spelare och JAG VANN! I den sistnämnda kategorin då förstås. Lilla jag med stor mage och barnklot, det trodde jag aldrig! Jag är så grym! Dessutom fick alla i mitt lag medaljer för att vi kom på andra plats i kategorin bästa lag.

Aprilväder i mars?

Det är nog inte meningen att jag någonsin ska få komma ut och röra på mig. Varför är det annars ett tjockt täcke av snö över hela stan just idag när det är min enda lediga dag i veckan? Hittills har det ju varit kanonväder och sol! Jag hade planerat en lång promenad i solen men fick tänka om lite. Vissa påstår att det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder men jag hävdar att det inte alls är så, mina kläder är i alla fall på tok för dåliga för det här vädret. Om inte annat tappar man ju lusten att göra något över huvud taget när vädret ser ut som det gör idag. Det får bli en stund framför TV:n med Wii fit, om det ens blir något av det.

Ikväll ska jag i alla fall ut och svira med jobbet. Det ska bli roligt att för en gångs skull träffa sina arbetskamrater under andra förhållanden än iförd munskydd och förkläde i kräk- och diarrémiljö. Vi ska äta gott och slänga klot i rännor. Hey, jag är ett klot!

Happy Waffle Day!

Vi blev lovade våfflor på jobbet idag, vissa arbetsplatser är nämligen lyckligt utrustade med en egen ”våffeltant” som kommer in enbart för att grädda våfflor till oss (och patienterna) på våffeldagen varje år, även om hon råkar ha en ledig dag, och hon lovar att fortsätta göra det även när hon har gått i pension. Credd till henne! Tyvärr lyckades planen inte särskilt bra idag. Vinterkräksjukan har gjort comeback på avdelningen efter ett uppehåll på nästan ett helt dygn och strängt våffelhanteringsförbud infördes utan förhandling. Damnit!

Jag hade inte mycket att välja på. Det blev raka vägen hem och sätta på våffeljärnet. Det finns dock en nackdel med våfflor: det är syndigt gott och man äter i princip alltid för mycket. Jag känner nu i efterhand att det inte bara är våfflorna som trängs om utrymmet i min mage.

Jag har inga bildexempel från dagens våffelfrossa så det får bli en från förra året, när vi blev bjudna på våfflor hemma hos Johanna och Fredrik då de fortfarande bodde i sin lägenhet. Nostalgi, nostalgi!

På önskelistan: Rökfria grannar!

Jag vet att känslostormarna lätt går över styr när man har fullt med gravidhormoner i kroppen, men! Jag tycker inte om våra nya grannar. Jag har aldrig sett dem och har inte en aning om vilka de är eller vad de heter eftersom vi inte delar trappuppgång. Men de röker! På balkongen och enbart utomhus verkar det som (gudskelov eftersom de har barn). Röken från deras giftpinnar går raka vägen in genom våra otätade balkongdörrlister in i vårt sovrum ner i min näsa genom mina hostiga luftrör in i mitt barns lungor. Förra helgen väckte jag Kim med ett illvrål när jag vaknade upp av färsk tobaksstank i hela sovrummet. Igår blev jag väckt av samma stank och var tvungen att gå upp och lägga mig i vardagsrummet för att inte få ett hysteriskt vansinnesutbrott. Mitt luktsinne är och har alltid varit extremt välutvecklat och i det här tillståndet är jag känsligare än någonsin. Hur ska det bli i sommar när man måste ha balkongdörren öppen på natten för att det annars blir outhärdligt varmt i sovrummet? Det vågar jag inte ens tänka på.

Nu är det ju inte så att de slänger fimpar på vår balkong eller medvetet står och bolmar in i vårt sovrum, även om jag nästan önskar att det hade varit så illa för då hade jag kunnat klaga hos hyresvärden, men de gör ju egentligen inget fel alls, det är bara jag som är överdrivet känslig. Men ändå. Dumma alla som röker!

En tjejig stund

Det var precis vad jag, Emelia, Johanna och Mia hade igår. Först fika på Strandgatan och sedan en äkta tjejfilm på bio, En shopaholics bekännelser. Filmen gjorde mig aningen besviken, den var inte alls lika rolig som jag kom ihåg att boken var, dessutom var den alltför överdriven för min smak. Storyn kändes väldigt mycket Djävulen bär Prada möter 27 dresses, fast båda ”föregångarna” är bättre. Betyget hamnar därför bara på en trea av sex, men vad gör det? Stämningen var det inget fel på och alla, och då menar jag alla, filmer i den här genren har ändå sina små höjdpunkter som gör underverk med humöret. Man blir lycklig, helt enkelt. Även om man oftast kan räkna ut exakt hur filmen ska sluta.

Förutom en skön känsla av välmående väckte den här filmen mitt shoppingbegär, tänk att få glassa runt på New Yorks gator viftandes med kreditkortet i handen kånkandes på en massa fina bärkassar från diverse butiker? Någon gång i nästa liv kanske jag också får uppleva detta! Jag ska dock se till att mitt kort är mer välfyllt än vad Rebeccas i filmen var…

Neeej, Morgan!!

Jag har inte varit någon trogen anhängare av Let´s dance den här säsongen men under de senaste programmen har jag sett skymtar av både Morgans, Lailas och Magnus dancemoves och förstått att det av dessa tre bara finns en värdig vinnare: Morgan Alling. Och så går han och blir utröstad helt abrupt och oväntat! Vad är detta? Nu tappar jag ju totalt lusten att se finalen nästa vecka. Visst, Magnus är charmig och har utvecklats en hel del sedan han tog sina första stapplande steg på dansgolvet men han är långt ifrån på samma nivå som Morgan. Laila tycker jag bara är urtrist att se på, jag har aldrig förstått vitsen med att ha med henne i programmet över huvud taget. Fy på er svenska folket att rösta så illa!

Tack vare Karin och Vendelas goda middag igår kommer jag att ha vitlökssmak i munnen i en vecka framöver. Men det är det värt! Tack för en mycket trevlig kväll.

Godmorgon!

Jag är uppe med tuppen och ska strax kila över till barnmorskemottagningen (och bli stucken i fingret, usch!)

Det verkar bli en fin dag idag också. Vågar man hoppas på att det är vår på allvar den här gången? Parkeringsvakterna har i alla fall vaknat upp ur sin vintervila och jobbar febrilt för att sätta dit mig och min lilla bil. Igår fick jag p-bot nummer två den här veckan och då hade jag bara ”gått över tiden” med en halvtimme. Jag som brukar stå i tre timmar på en och samma parkeringstid!

Update: Jag har anmält mig till en betalplats i p-huset nu, nästan två år har det tagit mig att förstå att jag inte kan hålla på och blockera gratisplatserna hela tiden. Vädret är fortfarande kanonfint!

Trött på calici

Jag borde väl inte klaga eftersom det inte är jag som har kräksjuka men kan inte den där förbaskade calicin bara försvinna snart så vi kan börja jobba under lite normala omständigheter? Missförstå mig rätt men jag tycker inte om att sitta still på jobbet. Nej, det ska hända saker hela tiden så att tiden flyger fram. Vi har fortfarande intagningsstopp och idag hade jag hand om tre självskötande patienter. Alla undersökningar är inställda pga vinterkräksjukan och det går inte att planera något över huvud taget. Bara gå och vänta på att det ska gå 48 timmar efter sista kräkningen. Jag får dessutom panik när jag har på mig munskydd, det går inte att andas i dem!

Klag, klag, klag! Vad är problemet egentligen, Hanna?

Kräkfri (och jobbfri) så här långt

En liten uppdatering av läget.

Jag har passerat den magiska tidpunkten och kan konstatera att jag klarade mig den här gången också. Ingen mer kräksjuke-karantän alltså. Visst är det extremt underligt att vissa kan vara så mottagliga för viruset att de insjuknar gång på gång under en och samma period medan andra (läs: jag) aldrig någonsin drabbas trots upprepad kontakt år efter år. Emelia den stackaren åkte tydligen på calicin för andra gången på en och samma vecka när vi jobbade ihop i helgen.

Igår blev det bio igen. Jag och grabbarna grus såg Watchmen men jag borde ha förstått att det inte var någon film för mig för jag satt mest och skruvade på mig under de 2 timmar och 40 minuter som filmen höll på. Men – det är för att man ska kunna uppskatta de riktiga pärlorna ännu mer som de mindre bra filmerna finns till. Jag är ganska nöjd över att ha påbörjat något som kan utmynna i en biorutin, nästa helg blir det En shopaholics bekännelser med flickorna flax.