Klippkort på Apoteket

Lite väl sent kom jag på vad jag egentligen borde ha önskat mig i födelsedagspresent. Hur upphetsande det nu skulle vara att få presentkort på ovan nämnda ställe. Det hade nog varit praktiskt att ha med tanke på hur ofta jag hänger där nuförtiden. I takt med att krämporna ökar i graviditetsförloppet höjs månadsbudgeten för mitt behov av Apotekets produkter och uppnår numera tusentals kronor. För vitamintabletter och laxermedel är sannerligen inga billiga grejer, för att inte tala om mitt oersättliga nässprayförråd som måste underhållas hela tiden. Och då har vi ännu inte kommit in i den fruktade stödstrump,- Losec- och järntillskottsperioden.

Å andra sidan är graviditetstest och ägglossningsstickor också dyra och hur mycket pengar jag har lagt ut på dessa vill jag inte ens bli påmind om. Men det var för över ett halvår sedan, det.

Mot ljusare tider

Typisch. När jag för en gångs skull bestämmer mig för att gå ut och gå en promenad för att andas lite frisk vårluft så börjar det blåsa stormvind i samma sekund som jag tar ett steg. Borta är solen och den nyss så klarblå himlen och allt blir grått och blaskigt igen. Snorig och rufsig kämpade jag mig i alla fall runt Spikön. Man tappar ju lusten att över huvud taget försöka igen. Nej, nu ska jag inte gräva ner mig mer i det där. Positivt tänkande var det ju!

Vi kör fredagsmyset på tisdagar i stället. Eller förresten, varje dag.

Melodifestivalen – Delfinal 3

Delfinal 3 från Leksand var kanske den mest intressanta av delfinalerna, artistmässigt. Och visst skrällde det ganska kraftigt för vem hade kunnat ana efter att ha sett och hört alla framföranden, att Rigo och Mikael Rickfors brutalt skulle slå ut både Velvet och Sofia? Att EMD gick till final kom väl inte direkt som någon överraskning, men de är verkligen beviset på att varken showen eller melodin längre har någon betydelse. Petra Mede borde nog inte vara så övertydlig i mellansnacket med att det går att ringa och rösta före man har hört alla bidragen.

Velvet – The Queen
Velvet inleder med en kaxig show och en glad dansgolvsvältare som sätter sig efter bara en lyssning. Jag gillar detta och hoppades på åtminstone en Andra chansen-plats för sammets-Jenny som dessvärre halkade ner och slutade på en sjätteplats. Vårens nya Rix FM-plåga är i alla fall solklar.

Rigo & The Topaz Sound feat. Red Fox – I got you
Karibiska tongångar kryddade med lite Latin Kings-feeling. Det svänger, men låten är alldeles för tjatig och enformig. Reggae är inte min favoritgenre men konceptet gick ganska oväntat hem hos svenska folket och det räckte för att ge Rigo och kollektivet en andra chans.

Molly Sandén – Så vill stjärnorna
Mina förväntningar på Molly var höga och hon gjorde mig inte besviken. Söt som socker och med en röst som får taket att lyfta övertygar hon i en kärleksballad á la old school-Mello. Hon kan mycket väl ta sig ända till Moskva och då hoppas vi på att hon inte väljer att sjunga på engelska.

E.M.D. - Baby goodbye
Är det Bolibompa? Är det Triple & Touch? Är det bröderna Bronett? Nej, det är Snygg-Erik och hans polare i alldeles för höga hattar, med mer musse än vad som är tillåtet i deras åldersgrupp, i låten som Gud glömde. Pinsamt. Löjligt. Urdåligt. Jag finner inga fler ord. Det är ofattbart att de kunde gå vidare till final.

Mikael Rickfors - Du vinner över mig
Mikael Rickfors tillhör inte mina favoriter och att det skulle lukta Jag ska köpa vingar så det ryker om den här låten kom väl inte som någon större överraskning.

Maja Gullstrand – Här för mig själv
Fame Factory-Maja har fått på sig pumpsen och gör ett försök till att vara sexig i en sådan där typisk neo-retro-låt på svenska som alltid finns representerad i alla melodifestivaler och som brukar sluta på en sjunde, åttonde plats. Det gick inte hem den här gången heller. Me not like bossanova.

Sofia – Alla
Jag gillade Sofias grek-influerade etno/rock/disco (dock inte hennes robot-catsuit) och tyckte att det var synd att det inte gick bättre för henne än en sjunde plats. Vi har visserligen hört ett flertal versioner av just den här låten i ESC de senare åren, men visst låter det här mer grekiskt än vad grekerna själva åstadkommit på flera decennier?

BWO – You are not alone
Det här måste vara det tristaste bidraget som BWO någonsin har ställt upp med. När ska de egentligen lära sig? En gång i tiden kändes de trendiga och nytänkande, idag känns öppna skjortor i Melodifestivalen hopplöst ute. Dags för Mr. Bard att spinna vidare på ett nytt koncept?

Mellokväll

Lördag kväll, Delfinal 3 på TV och soffsällskap i form av Johanna och Fredrik. En vanlig Mellokväll på klassiskt vis, avslutningsvis kryddad med lite välbehövligt TV-spelande, Wii Fit blev det den här gången.

Fredrik och Johanna.

Molly Sandén var bäst, åtminstone enligt 2/4 av oss.

Det snapsades en del.

Fredrik rockade bokstavligen på rockring…

…men Johanna vann överlägset i storslalom.

Välkommen Zlatan!

Kim har blivit morbror för andra gången. Den 21 februari 2009, sex dagar (eller egentligen flera månader) efter beräknat födelsedatum bestämde sig Zlatan (namnet som den lille fått lystra till under hela magvistelsen) äntligen för att komma ut.

Många grattis och lyckönskningar till mamma Linn och pappa Carl. Vi ser fram emot att få komma och busa med lillgrabben.

Thank God it´s Friday!

Idag är det fredag, de flesta slutar jobba om några timmar och planerar redan för fullt vad de ska handla på vägen hem till fredagsmyset i kväll, ska det bli Let´s dance och tacos eller På spåret och räkfrossa? För en annan är det snart dags att ge sig ut i snöyran och skotta fram bilen för att förflytta sig till jobbet och ytterligare en arbetsvecka.

Men! Idag känner jag att det faktiskt ska bli kul att jobba hela helgen, jag är inte alls lika bitter och omotiverad som jag brukar. Hur denna plötsliga positivism har uppstått har jag ingen aning om men visst är det fascinerande hur man själv kan påverka sina tankar och göra sitt liv så mycket, mycket enklare? Jag är kanske inte den som vanligtvis brukar ha de bästa råden när det gäller positivt tänkande men jag önskar innerligt att jag vore, och kanske är detta ett steg i rätt riktning.

Trevlig helg på er!

Naxosnostalgi

Jag fick höra av min personliga källa när det gäller schlagerskvaller, Johanna, att Sakis Rouvas ska representera Grekland i ESC i år! Ja, ni läste rätt. Sakis ska sjunga Greklands bidrag (och förhoppningsvis även jucka på höfterna till det). Samma kille som blivit liknad vid en grekisk gud, Greklands svar på Ricky Martin och Gud vet allt och som vid det här laget bör vara en bra bit till åren kommen fick en speciell betydelse i våra liv när han var med i ESC för fem år sedan. 2004 var för övrigt samma år som jag, Johanna och Emelia åkte på tjejresa till Naxos, Grekland vann fotbolls-EM och sommar-OS hölls i Aten. Ett grekiskt år på flera sätt och vis. Ska det upprepas 2009?

It´s all about love

Ännu en helg har passerat och kärleksdagen med den, en dag som ofrånkomligen väcker starka känslor hos många, så älskad och avskydd som den är. Hur man firar Alla hjärtans dag, om man ens firar den, verkar vara mycket individuellt. Presenter i all ära, men kärlek handlar väl om mycket mer än att skämma bort varandra med prylar? Och varför bara skämma bort varandra en dag om året när man kan göra det hela tiden och precis när man känner för det? Det finns inga begränsningar för att visa sin kärlek, ändå är vi i allmänhet alldeles för sparsamma med att tala om vad vi betyder för varandra och jag själv är inget undantag.

Jag är så otroligt lycklig och tacksam över att få dela mitt liv med min underbara Kim att jag inte kan låta bli att se det komma i skrift på bloggen. Ingen annan i hela världen kan få mig att känna mig så glad eller arg, stark eller skör, fullkomlig när vi är tillsammans eller tom när vi är ifrån varandra. Idag har vi varit tillsammans i två år och åtta månader, sambos i ett och ett halvt år och blivande föräldrar i fem månader med alla de konflikter, upplevelser, motgångar och fantastiska minnen som det innebär och jag älskar honom så otroligt mycket att det inte går att beskriva i ord!

Melodifestivalen – Delfinal 2

Andra Mello-deltävlingen sågs hemma hos J och F tillsammans med nämnda. Oavsett hur ”o-överens” (mitt nya favorituttryck) vi var om vilka fem som skulle gått vidare var vi överens om att H.E.A.T. definitivt var värda en plats i finalen. Otroligt skön låt som jag utan tvekan skulle kunna tänka mig att skicka till Moskva, om det nu inte vore för att jag är en obotlig ballad-sucker som hoppfullt ser fram emot kommande delfinaler där bl.a. Molly Sandén och Sarah Dawn Finer tävlar.

Lili & Susie - Show me heaven
De blonda systrarna i duon som aldrig fick någon plats i min kassettbandsamling går i sina egna gamla fotspår och går loss i en 80-talsinfluerad discohit som säkerligen kommer att resultera i några extra händer i taket på dansgolven i vår. Svaga röstresurser hjälper inte direkt till att lyfta låten och betyget från mig blir bara halvdant.

Lasse Lindh och Bandet - Jag ska slåss i dina kvarter
Jag har aldrig riktigt förstått vem Lasse Lindh är och vad han gjorde innan han debuterade i Mello-sammanhang för något år sedan men om jag förstår Johanna rätt har han en hel del fans. Mig lyckas han i alla fall inte charma och låten känns bara som en rörig, alltför snabb och alltför svensk, icke-melodiös sörja.

Jennifer Brown - Never been here before
Låten börjar bra men efter knappt en minut börjar man vrida sig i soffan och undra när den egentligen ska ta slut. Den sorgsnaste låt som Burt Bacharach aldrig skrev lyder beskrivningen på SVTs hemsida. Jag skulle vilja ändra texten till Den tristaste ballad som Jennifer Brown aldrig skulle ha gått med på att sjunga!

H.E.A.T. - A thousand miles
En rocklåt i Melodifestivalen på 2000-talet brukar se ut och låta ungefär så här, fast sämre! Det här är lagom långhårigt, lagom töntigt och lagom trallvänligt för att ta hem hela tjottaballongen i Globen. Sångaren är riktigt duktig och får plus i kanten och dessutom växer låten för varje lyssning. Ett bra betyg.

Markoolio - Kärlekssång från mig
Det här är ju bara för sött, kul och fyndigt för att inte gå vidare. Hur fanken kunde Björn Kjellman och Christer Sjögren komma till final när inte Markoolio gjorde det? Vi behöver en dos Allsång på Skansen även i Melodifestivalen, mest för stämningens skull.

Amy Diamond - It´s my life
Det är bara att inse, vissa artister kommer aldrig att bli stora eller för den delen byta stil heller. Amy Diamond är en sådan artist. Hon är 17 år men det känns som om hon aldrig kommer att bli äldre än tio. Klädbytet på scen satte verkligen dit pricken över i:et. Docksött, präktigt och så tråkigt att sanden i sandlådorna stelnar till cement.

Cookies n Beans - What if
Kvällens röstmässigt och musikaliskt bästa framförande. Om inte Cookies n Beans hade valt att framföra en låt med så tråkig refräng hade de enligt min mening haft goda chanser att gå vidare till Globen och även ha en hygglig chans i Europa.

Måns Zelmerlöw - Hope and glory
Måns ligger etta på bettinglistan och har haft festivalens kanske högsta förväntningar på sig. Jag har inget att klaga på efter det här framförandet. Låten är catchy och killen är proffsig, sjunger bra, ser ut som en vinnare och är klart värd en plats i finalen.

Bilder från en tjejmiddag

Äntligen fick jag mysa och umgås med alla mina underbara tjejkompisar på en gång när två små och åtta stora tjejer, däribland fyra mammor, samlades hemma hos mig för att fira min födelsedag i efterskott. Sådant borde man verkligen göra oftare! Tack för att ni kom och förgyllde min dag och tack för alla fina presenter! :D Mycket bebisprat blev det, och i centrum hamnade två speciella små gullepluttar.

Sötnosarna Alva och Isabelle.

Anna och Maria.

Johanna och Selvi.

Carola och Emelia.

Alva, Selvi och Pauline.

Maria, Stina och Isabelle.

Emelia och Johanna.

Korallfärgade kläder dominerade bland mina presenter.